Skatteflyktingens kommentar om Finland

Finland har under de senaste åren blivit ett land som allt fler ifrågasätter när det gäller det ekonomiska klimatet. Med ständigt höjda skatter, stigande levnadskostnader och en av Europas högsta inkomstskatter har landet blivit en utmanande plats för många medel- och höginkomsttagare. En del väljer att kalla sig "skatteflyktingar" och ser sig om efter bättre alternativ över Östersjön – som till exempel Sverige.

I vissa fall är Finland ett bra alternativ, dock är det för folk som kan nyttja fulländad skatteplanering medan för andra är Finland inget paradis längre.

 Höjda skatter och levnadskostnader i Finland

Under 2023 och 2024 har Finland infört flera skattehöjningar, inklusive ökade inkomstskatter för både medel- och höginkomsttagare samt nya avgifter inom olika sektorer. Samtidigt har levnadskostnaderna – inte minst för bostäder, el och mat – fortsatt att stiga, vilket ytterligare har pressat hushållens ekonomi. Momssatserna har höjts under 2024 och 2025 som sakta men säkert driver upp levnadskostnadern och inte minst höjda bränsleskatter.

Med en toppskattesats som kan nå upp till över 50 procent för höginkomsttagare och en progressiv beskattningsmodell som belastar även medelinkomsttagare kraftigt, upplever många att deras nettolön är för liten i förhållande till deras arbetsinsats och levnadskostnaden.

 Sverige som alternativ

I kontrast till Finland har Sverige under 2025 presenterat flera fördelaktiga ekonomiska reformer. Bland annat har man ökat skatteavdragen för medelinkomsttagare och självständiga näringsidkare, vilket gör att fler kan behålla en större del av sin inkomst. Sveriges marginalskatter är också generellt sett lägre för medelinkomsttagare, och de senaste reformerna syftar till att underlätta sparande och ekonomisk trygghet för hushållen.

Trots att Sverige också har sina ekonomiska utmaningar, inklusive höga priser inom vissa sektorer, ses landet som ett mer gynnsamt alternativ av många finländare. Skattereformerna 2025, som inkluderar ökade avdragsmöjligheter för pensionssparande och boendeutgifter, bidrar till att skapa en stabilare ekonomisk grund för många.

Även om lösningarna inte skapar en förmögenhet för individen det första året kommer det på långsikt att bidra med positiv effekt på hushållen och ekonomin. 

Skatteflykting, en stålt sådan

Fenomenet med ”skatteflyktingar” är inte unikt för Finland, men det växer i takt med att skillnaderna mellan länders skattepolitik blir tydligare. För de som arbetar i internationella företag eller har möjlighet till distansarbete blir det allt mer attraktivt att flytta till ett land där levnadskostnaderna är rimligare och skattesystemet är mindre betungande.

Inte minst har många finska pensionärer flyttat till Spanien, Portugal och Schweiz. Schweiz är dock endast för de med lite större förmögenhet. Främst har flytten berott på skattemässiga skäl men varför inte njuta av varmt klimat och bättre köpkraft i Spanien än att sitta i en liten etta i mörka Finland och knappt kunna betala räkningarna.  

De som anser att man ska stanna i ett land av solidaritetsskäl (du har fått en utbildning och sjukvård som yngre) tillhör ofta en generation som främst upplevt ekonomiska uppgångar. Deras levnadsstandard har förbättrats varje år i snitt och har upplevt ofta en stor ekonomisk revolution i landet där allt blivit bättre. Nu ser många att allt blir sämre, hälsovården är dåligt och kan i många fall orsaka permanenta skador på individer när vård inte får i tid. Skatter höjs men man för allt mindre för dessa pengar gör många frustrerade. Att uppnå samma levnadsstandard som sina föräldrar är nästan omöjligt och landets framtidsutsikter finns ej, ger ingen större orsak för yngre eller äldre att ens stanna i landet. Därför en liten uppmaning till Finland att se över vad är det folk oftast vill ha? Trygghet, bra hälsovård, bra lön (med marginell skatt) och en framtid för kommande generationer är säkert något många är överens om. Dessa punkter kunde Finlands regering tänka på när de gör sina beslut, att öka administrativa lager inom offentliga sektorn löser inte dessa utmaningar, de förorsakar dem då pengarna tar slut för snabb. 

Sverige har sina utmaningar, organiserad brottslighet, ett brustet skolsystem (orsakat delvis av försäldrarna som inte vågar medge att de är problemet) och oro om framtiden. Dessa utmaningar är faktiskt små när man jämför med Finland och det finns några orsaker till det. Första är att Finland är långt skuldsatt och takten är ohållbar (ökad skattepress på kommande generationer), andra är finska hälsovården har skurits ner till en nivå där man inte är garanterad vård (officiellt är man garanterad vård men verkligheten stämmer inte överens med varumärket man vill marknadsföra), trejdje är beskattningen (verkliga beskattningen idag som är skillnaden mellan arbetarens bruttolön och nettolön) är för hög och det inkluderar pensionsavgifterna på 25% som tas från dagens arbetstagare. 

Anmärkningsvärd skillnad är att arbetsgivaravgifter är högre i Sverige (31,42%, 2024) än i Finland (20,1%, 2024 med normal inkomstgräns för anställda). Det beror på att i Finland stör arbetstagaren för en del av arbetsgivaravgifterna vilket inte sker i Sverige till samma utsträckning. Konstigt nog har Sverige högre bolagsskatt (finska samfundsskatten) på 20,6% medan Finland har 20%. Trots detta har finska ekonomin svårt att köra igång. Så några små argument varför Finland inte är attraktivt och framtidsutsikterna inte ser ljusa ut om inte man korrigerar fundamentala problemen.

Slutsatser

Medan Finland fortsatt brottas med sina ekonomiska utmaningar, ser många på Sverige som ett föredöme när det gäller att balansera skatter och ekonomisk frihet. Inte minst har hushållens förmögenhet och levnadsstandard ökat i Sverige samtidigt som den stått stilla i Finland. De finska beslutsfattarna står inför en svår uppgift – att skapa ett mer konkurrenskraftigt skattesystem utan att kompromissa med landets välfärd. Om detta inte sker riskerar Finland att förlora fler medborgare till sina grannländer och fortsätta sin ekonomiska nedåtspiral.

Recession indikatorn säger "ja" andra säger "nej", vem har rätt?

 Den omvända räntekurvan är som när du kommer till en fest och alla står på huvudet – det är oväntat, förvirrande och får dig att undra om du kanske missat något viktigt. I finansvärlden handlar det om att räntan på kortfristiga obligationer, som den 3-månaders amerikanska statsobligationen, är högre än räntan på långfristiga obligationer, som den 10-åriga amerikanska statsobligationen. Och precis som när man får sitt kaffe i fel storlek på morgonen, signalerar detta något potentiellt störande för marknaden. Vanligtvis betyder detta att en recession kan vara på väg, och det är inte alltid så roligt att tänka på.

För att förstå varför detta är så allvarligt (men samtidigt lite underhållande, om man gillar kaos i ekonomin), måste vi ta en närmare titt på varför räntekurvor är som de är, vad som får dem att vända på sig själva och vad som händer när de gör det.

Vad är en räntekurva?

Tänk på räntekurvan som en graf över olika räntor beroende på hur lång tid du lånar ut pengar. En normal räntekurva är som en fin, uppåtstigande backe – långfristiga räntor är högre än kortfristiga, eftersom investerare vill ha mer betalt för att låna ut sina pengar under längre perioder. Lite som att du får mer betalt för att låna ut din bil under en vecka än om du bara lånar ut den för några timmar.

Men ibland händer det att denna backe inte ser ut som en backe alls – den ser mer ut som en dal. När den kortfristiga räntan på 3 månader är högre än den långfristiga räntan på 10 år, får vi en inverterad räntekurva. Det är som att åka i en bil som går baklänges – du vet att något inte står rätt till, men du kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Vad orsakar inversa avkastningar?

Så varför händer detta då? Varför bestämmer sig marknaden för att åka baklänges på räntekurvans berg-och-dalbana?

1. Förväntningar om framtida räntesänkningar: Om marknaden tror att Federal Reserve kommer att sänka räntorna för att hålla igång ekonomin under en lågkonjunktur, kan långfristiga räntor sjunka. Samtidigt kan kortfristiga räntor vara höga om alla plötsligt tror att de måste höja räntorna snabbt. Det är lite som att tro att du behöver köpa fler paraplyer för att förbereda dig för stormen, men också köpa solkräm eftersom du kanske vill vara på den säkra sidan. En paradox som får investerare att klia sig i huvudet.

2. Ekonomisk osäkerhet: Om det finns oro för en lågkonjunktur, flockas investerare till långfristiga statsobligationer, som om de försöker gömma sig under sitt ekonomiska paraply. Det gör att räntorna på dessa obligationer sjunker eftersom efterfrågan ökar. Samtidigt behåller kortfristiga obligationer sina räntor på en högre nivå, eftersom folk inte riktigt är säkra på när stormen kommer – men de vill i alla fall ha sina pengar tillbaka snabbare.

3. Inflationförväntningar: Om marknaden förväntar sig att inflationen ska sjunka kan långfristiga räntor falla. Tänk dig att folk helt plötsligt inser att räntorna på deras lån blir billigare för varje år som går, eftersom ingen förväntar sig att priserna ska stiga. På kort sikt är det som en rabattkupong – men på lång sikt, inte så mycket. Marknaden blir förvirrad, och därför går räntorna åt olika håll.

 

Länk till FRED för uppföljning av grafen.

Implikationer av omvända räntekurvor på marknaden

När vi ser att räntekurvan inverteras kan vi vänta oss en rad spännande (eller kanske inte så spännande) effekter på marknaden. Här är några möjliga scenarier:

1. Recessionens signal: En inverterad räntekurva är som ett varningsljus på din bil – om den börjar lysa, betyder det att något kan vara fel med motorn. Historiskt har en inverterad räntekurva ofta förebådat en recession. Så om du ser den där 3-månadersräntan flirta med 10-årsräntan, kan det vara dags att sätta på sig säkerhetsbältet för en ekonomisk nedgång. Om vi ska vara ärliga, är recessioner inte direkt något man längtar efter, som en dålig dejt som bara aldrig tar slut.

2. Börsens påverkan: När marknaderna hör talas om en inverterad räntekurva kan de börja svettas som om de sprungit ett maraton i 40-gradig värme. Investerare kanske börjar sälja aktier och slå sig ned på tryggare investeringar som statsobligationer eller guld. Vad händer när alla springer åt samma håll? Jo, det blir ofta en ordentlig nedgång på aktiemarknaderna, där alla försöker rädda sina pengar – ibland kanske lite för sent.

3. Kreditmarknader och bankernas låneaktivitet: Här kommer det roliga (eller inte så roliga) – när den korta räntan är högre än den långa, får banker mindre marginal på sina lån. Och om bankerna inte kan tjäna pengar på att låna ut till kunder, börjar de bli mer benägna att hålla sig på sina extratydliga regler. Detta kan leda till en stramare kreditmarknad, vilket betyder att det blir svårare att få lån – inte alls kul om du var ute efter att köpa ett hus eller starta ett företag.

4. Centralbankens åtgärder: När den inverterade räntekurvan börjar skrika varning, brukar centralbankerna få bråttom att göra något åt saken. De kan sänka räntorna för att stimulera ekonomin, men det är som att försöka stoppa en översvämning med en tesked – ibland är det för sent. Om det var bra för att mildra recessionen på kort sikt, kan det på lång sikt skapa ännu mer osäkerhet, vilket gör att marknaderna fortsätter att vara skakiga.

 Frågan är då om det blir en recession eller nedgång på marknaden eller inte, spekulanter finns åt båda hållen och historiskt har det alltid blivit en nedgång. Om de blir en nedgång kan det ta en tid förrän marknaden börjar gå ner. I många fall tar det kring 6 - 24 månader förrän marknaden vänder ner vilket i detta fall innebär mellan maj 2025 och december 2027 givet att indikatorn har rätt.

Slutsats

Omvända räntekurvor, särskilt när den 3-månaders räntan är högre än den 10-åriga räntan, är som att upptäcka att ditt kaffe är kallt efter att du har tagit en klunk – inte särskilt trevligt och definitivt inte vad du förväntade dig. Det signalerar att marknaden kanske ser en ekonomisk nedgång på horisonten. Och som alltid när ekonomin börjar göra konster som ingen förväntar sig, är det en påminnelse om att vara förberedd på både upp- och nedgångar. I en värld av osäkerhet är en inverterad räntekurva bara en påminnelse om att aldrig ta marknaderna för givet.