När det kommer till att hantera andras pengar är det en förtroendefråga som ligger till grund för hela finansbranschen. Fondförvaltare, som agerar som förvaltare av investerarnas kapital, står inför ett komplicerat dilemma som kallas "skin in the game". Detta innebär att de som fattar beslut om investeringar bör ha en personlig ekonomisk insats, och detta dilemma är särskilt relevant när det handlar om förtroendet mellan fondförvaltare och investerare.
Skin in the Game: Vad Innebär Det?
Skin in the game är ett uttryck myntat av författaren och filosofen Nassim Nicholas Taleb. Det hänvisar till idén att människor som tar beslut som påverkar andra bör ha en personlig ekonomisk insats i de besluten. Detta är särskilt viktigt inom finansvärlden, där fondförvaltare förvaltar kapital från investerare. Tanken är att om en person har något att förlora personligen genom sina beslut, är de mer benägna att agera ansvarsfullt och fatta kloka beslut.
Fondförvaltarens Roll: Förtroende och Ansvar
Fondförvaltare har en central roll inom den globala ekonomin. De hanterar enorma summor pengar, investerade av privatpersoner, institutioner och pensionsfonder. Deras beslut påverkar inte bara sina egna intäkter utan också investerarnas ekonomiska framtid. Detta innebär att förtroendet mellan fondförvaltare och investerare är kritiskt.
Fondförvaltare är oftast professionella som har "kunskap om finansmarknader och investeringar". De borde ha tillgång till den senaste informationen och analysera noggrant innan de fattar beslut om att köpa eller sälja värdepapper. Samtidigt är de skyldiga att följa strikta etiska och rättsliga ramar för att skydda investerarnas intressen (något pensionsbolaget Alect tydligt saknat).
Det Stora Dilemmat: Skin in the Game
Det stora dilemmat som uppstår i
detta sammanhang är om fondförvaltare verkligen har "skin in the game".
Det är vanligt att dessa yrkesverksamma erhåller en avgift baserad på det
förvaltade kapitalet, vanligtvis en procentuell andel av investerarnas pengar.
Det innebär att ju mer pengar de har under förvaltning, desto mer tjänar de i
avgifter. Ofta en fast procentuell avgift istället för låg fast avgift och en andel av överavkastningen (här kan man fiffla med jämförelseindexet).
Det är här "skin in the game" konceptet träder i kraft. Många kritiker hävdar att fondförvaltare inte har tillräckligt med incitament att agera ansvarsfullt när de inte personligen riskerar förluster som investerarna gör. Om fondförvaltaren bara tjänar på att öka de förvaltade tillgångarna, kan det uppstå en konflikt mellan deras eget ekonomiska intresse och investerarnas.
Moralisk Hazard: Risken för Fondförvaltare
Detta dilemma kallas ibland
"moral hazard". Det innebär att om fondförvaltare inte har något
personligt ansvar för förlusterna, kan de vara benägna att ta större risker än
vad som är lämpligt. De kan vara frestade att göra aggressiva investeringar
som, om de lyckas, ger stora vinster, men om de misslyckas, har de ingen
personlig förlust. Att träffa ledningen för ett bolag och basera placeringen på det är väldigt riskfyllt då ledningen alltid vill ge ett gott intryck om bolaget (högre aktiekurs, större bonus).
För investerarna innebär detta en
risk. Om fondförvaltaren inte har tillräckligt med "skin in the
game", kan de vara benägna att ta onödiga risker som kan leda till stora
förluster för investerarna. Samtidigt förlorar de sällan jobbet utan blir ibland omflyttade att förvalta en annan fond (dra sig lite tillbaka tills allt lugnat sig).
Lösningar och Förbättringar: Skapa Ansvar
För att hantera detta dilemma och öka förtroendet mellan fondförvaltare och investerare finns det flera möjliga lösningar:
1. Ökad Reglering: Finansiella myndigheter kan införa strikta
regler som kräver att fondförvaltare har en viss andel av sina egna pengar
investerade i de fonder de förvaltar. Detta skulle skapa starkare
incitament för ansvarsfullt beslutsfattande. Kunde vara bundet till en andel av deras årliga fasta lön, betyder att vid löneökning måste de också köpa mera i sin förvaltade fond.
2.
Institutionellt Tillsyn: Investerare kan anställa externa institutioner eller revisorer för att
övervaka fondförvaltarnas aktiviteter och säkerställa att de följer
investeringsstrategierna och reglerna för fonderna. Vilket är ett alternativ men ofta blir det dyrt med extra kostnader som äter av potentiella avkastningen.
3.
Transparens:
Fondförvaltare kan vara skyldiga att vara öppna om sina egna investeringar och
hur de tjänar pengar genom sina fonder. Detta skulle öka insynen och göra det
möjligt för investerarna att bedöma om det finns en sund koppling mellan
fondförvaltarnas intressen och deras egna. Nakdelen för fondförvaltarna blir då att insamlandet av kapital blir mera utmanande när du inte kan fokusera på historier om stora vinster.
Sammanfattning: Att Balansera Intressen och Ansvar
Skin in the game är en central fråga inom finansvärlden, särskilt när det gäller fondförvaltning. Det är avgörande att fondförvaltare har en personlig ekonomisk insats i de beslut de tar för att öka ansvarstagandet och förtroendet mellan dem och investerarna. Utan detta kan moralisk hazard uppstå, vilket kan leda till onödiga risker och förluster för investerarna.
För att hantera detta dilemma krävs ökad reglering, tillsyn och transparens. Investeringar och kapitalförvaltning är komplexa områden där balans mellan intressen och ansvar är avgörande för att upprätthålla förtroendet och säkerställa en sund ekonomisk framtid för alla parter.
För dom som är intresserade av ämnet och dilemmat kan jag rekommendera att läsa Anders Oldenburgs svar och kommentarer kring fonden han förvaltar, Phoebus (dock på finska). Hans närkrest ädge 6,53% av fonden per sista mars vilket motsvarar 7,17 miljoner euro (på tal om skin in the game).
