Sedan början på tonåren har jag varit intresserad av aktier och sparande, jag såg det som en möjlighet att försäkra min framtid genom dividender och en form av fordran på bolaget. Aktiernas rörelse intresserade mig också, varför steg ett bolags värde en dag och sjönk näst om inget relaterat till verksamheten skett. Frågorna ökade och med åren har jag funnit en del svar medan andra om daglig eller kanske rörelser varje sekund har jag börjat utnyttja för goda köp. Personligen ser jag marknaderna som ganska ineffektiva och mänskliga. De blir lätt rädda men lika lätt svävar de bland molnen, båda faserna är en möjlighet.
Nu öppnar jag lite upp för hur jag har placerat i bolag och fonder. Alla placeringar har inte varit en stor succé, har till och med placerat i ett bolag som fortfarande är i likvidations process. men har också bolag som över tio faldigat sedan 2013 ("ten bagger" enligt Peter Lynch).
Slut på skrytandet och strävan efter sympati. Här börjar min sparande eller placerings historia. Mina första placeringar var på Helsingforsbörsen under 2008 då marknaden var volatil och reflekterade den finansiella krisen. Investerade i bolag som Wärtsilä men drog mig relativt snabbt ut på grunden av höga kostnader. Slutade på plus minus noll vilket var tur men samtidigt borde jag har hållit positionerna då de idag skulle vara värda betydligt mera och har samtidigt missat många dividender. Orsaken varför jag drog mig ur var främst kostnaderna för kontot som var höga, transaktionskostnaderna var marginella men att betala 10 euro varje månad för ett värdeandelskonto var för mycket för mig. Det skulle ha ätit upp en stor del av min kassa då jag inte hade en lön. Beslutet var inte det bästa men det är något jag kan leva med.
Sparandet tog ordentligt fart 2013, då bestämde jag mig för att ta tag i det hela och börja spara så mycket som möjligt för att en dag kunna leva på dividenderna. Valde som bank Nordnet då de marknadsfördes som förmånligaste och många bloggare marknadsförde dom som bäst av alla (visade sig några år senare att Nordnet började vara väldigt dyr om man inte tillhörde de förmögnaste kunderna).
Under åren 2008-2013 sökte jag litteratur, bloggar och youtube videon om investerande. Av det oändliga utbudet fann jag det som passade mig bäst. The Intelligent Investor var boken som enligt mig bäst sammanställer min investerings filosofi. Köpa förmånligt och sälja till en premie, har dock funnit Charlie Mungers perspektiv värdefullt, bra bolag kan man betala en måttlig summa eftersom de avkastar otroligt bra på långsikt. Med måttligt tänker jag på P/E-tal på max 20 och beroende på bransch ett P/B-tal på max 2,5 samt att bolaget skall ha en ROE på helst minimum 10% och en god nettomarginal. Balansräkningen skall vara i skick och inte överskuldsatt, bolaget skall klara av sina kortsiktiga skulder med en god marginal och inte vara exponerad till en stor kund som kan orsaka stora skada om samarbetet avslutas.
Under 2013 fick jag ett deltidsjobb på sidan om studierna, det möjliggjorde en relativt god investeringstakt. Började med mindre summor på några hundra euro om månaden som jag använde för att köpa aktier i finska bolag. Med tiden köpte jag några fonder, också en kortränte fond (dåligt val) som jag höll några år men sålde då aktier gav en bättre avkastning och hittade bättre investeringar.
I takt med ökande dividender började jag söka bolag utanför Helsingforsbörsen. Främst Stockholmsbörsen och USA, där fann jag många bra bolag som var måttligt prissatta.
Schweiziska bolag spanade jag in och fann några förhållandevis förmånliga, BCV, Nestlé och Zurich Insurance Group. Köpte dock endast Zurich Insurance Group och Nestlé varav Zurich såldes efter cirka ett år på grunden av kapital behov. BCV skulle har varit en bra investering med en cirka 10% brutto dividend varje år. Idag ser jag både BCV och Zurich hårt prissatta.
Nordea ändrade sin prissättning på transaktioner 2016 (om jag minns rätt) och då började jag allt mera använda Nordeas tjänst. Den blev betydligt förmånligare än Nordnet speciellt när det kom till utländska bolag. Kunde köpa utländska bolag med 1% transaktionskostnad via Nordea medan Nordnet hade ett minimum på 10€ på nordiska börser och 15€ för resten av Europa, USA och Kanada. Eftersom jag inte hade stora summor att investera varje månad blev Nordnet liggande och återinvesterade främst dividenderna som hjälpte till en eller två köp per år till en måttlig kostnad. Bolag så som AT&T, Basf, Bayer, BCE, Coca-Cola, Fortum, GlaxoSmithKline, Kraft Heinz, Medtronic, Metso (idag delat på Metso Outotec och Neles), Nordea, Svenska Handelsbanken, Unilever, Verizon, Vodafone och Wells Fargo har funnits och finns i portföljen. Dessa är bara några av de bolag jag har i min portfölj, positionerna är dock marginella (Medtronic sålde jag bort ett tag sedan efter en skandal).
Med tiden har min portfölj blivit väldigt diversifierad, bolag i olika branscher och konkurrerande bolag, men som så många andra är portföljen väldigt känslig för systemisk risk (marknadsrisk, när allt visar rött så sjunker också dessa bolags marknadsvärde). Har inte räknat antalet bolag jag äger aktier i men det lär ligga kring 80 stycken. Dock finns det stora skillnader i vikterna, t.ex. de fem störst bolagen representerar 30% av mitt investerade kapital. Marknadsvärdet är dock inte lika ojämnt fördelat då en del bolag sett sitt marknadsvärde öka signifikant medan de största innehaven ligger på en mera måttlig nivå. Man kan redan se att alla dessa bolag har inte varit en framgångshistoria, vissa har köpts till ett förmånligt pris och är fortfarande förmånliga medan andra stigit till höjder jag inte skulle köpa för men inte är absurt prissatta.
De senaste åren har jag också börjat köpa ETFs, speciellt geografiska och dividendaristokrat ETFs. Har bland annat lite investerat i en Östeuropa ETF då marknaden var lågt prissatt jämförts med många andra marknader. Jag har också några vanliga fonder (med vanlig menar jag de fonder som inte handlas på börsen- ETF), hit hör främst några av Handelsbankens fonder. man kan fråga sig varför jag valt vanliga fonder, de flesta är indexfonder vilket betyder att jag inte betalar allt för mycket. Det finns några lite mera aktiva fonder som har en hög kostnad på 1,5% eller högre per år men alla ligger under 2%. Orsaken är att jag inte funnit motsvarande fonder till en lägre kostnad (om du vet någon kan du gärna informera mig). ETF är ofta billigare då de inte behöver en motsvarande administration som handlägger teckningar och inlösningar i fonden, men en del av dessa ETF har stora vikter i bolag jag inte vill äga vilket reflekteras i de "aktivare" fonderna. Som exempel kan jag nämna Nokia, jag har inte ett intresse av att äga Nokia då det varit en stor besvikelse för ägarna medan en stor nytta för ledningsgruppen och styrelsen. Jag anser också att Nokia har en för stor kassa som de borde minimera för att bli effektivare, att sitta på nästan 7 miljarder euro medan konkurrenter klarar sig med hälften tyder på problem inom bolaget. Med tanke på Nokias kassa har bolaget underpresterat och inte hittat lämpliga mål för allokering, deras köp av egna aktier har varit små med tanke på optionsprogrammen bolaget har. Tråkigt nog har jag en indexfond, Nordnet Finland Index, som har innehav i Nokia.
Idag är jag relativt nöjd med portföljen även om jag hoppas på måttligare aktiekurser. Måttligare aktiekurser givet samma dividend betyder att kapitalet snabbare kan växa och jag vill ha en snabb men stadig tillväxt. Måste dock säga att bolag som Coca-Cola och ETF som SPDR Global Dividend Aristocrats har varit bra placeringar för mig och har säkert om 50 år en riktigt bra avkastning.
Ett bolag jag ägt men var tvingad att likvidera i början på året var Ahlström-Munksjö. Hoppade på Ahlström under 8€ per aktie och hade hoppats på en längre framtid än det blev. Hur bolaget privatiserades fann jag respektlöst och förtroendet för de nya ägarna är lägre än noll, närmare -273,15 grader Celcius (absoluta fryspunkten). Orsaken till kritiken ligger i att det är svårt att hitta lika stabila bolag med samma avkastning på börsen.
Det senaste året har jag främst köpte aktier i små bolag, en del av dessa har glömts bort vilket skapat chanser att till ett bra pris öka sina positioner. De har också lägre värderingar än stora bolag som övervakas av en armé analytiker och småsparare som konstant kommenterar bolagens utveckling. Det finns stora bolag jag ökat mina positioner i, nu tänker jag främst på tiden efter att börsen återhämtat sig från corona chocken. Till dessa har hört Alibaba Group, om man ser på bolagets marknadsvärde idag så har min tajmning varit dålig då kursen sjunkit sedan dess. Alibaba utmanas av kinesiska myndigheter och sist var det en skandal om sexuella trakasserier och våldtäkt. Sexuella trakasserier, våld eller våldtäkt accepterar jag inte och ser det som något bolage måste ta en stark ställning till, om man då tittar på långsikt ser jag Alibaba som ett bra bolag. Anser Alibaba rimligt prissatt och de har stora möjligheter som jag hoppas en dag kommer att synas, förhoppningsvis kanske de börjar betala ut små dividender till ägarna vid något skede.
Man kan sammanfatta min historia med full vikt på aktier, från misslyckande till framgång. Med tanke på att jag en dag vill se dividenderna som min största inkomstkälla så har jag ännu en lång väg att gå. Det gör hela sparandet intressant och hoppas nog på att en dag kunna köpa ut några bolag från börsen, om inte i eget namn så via mitt bolag (då kan man åtminstone belåna bolaget så som private equity bolag och hedge fonder).
