Pensionen och pensionssparandet är långt borta för många medan för andra är det en besvikelse varje månad när man ser hur liten summa som kommer på kontot. Inte minst att det tar omkring 22,7 år aktivt arbetande för att uppnå en pension som motsvarar en pension med noll arbetsdagar (Kauppalehti länk).
Pensionssystemen i Finland och Sverige har genomgått betydande förändringar under de senaste decennierna för att anpassa sig till demografiska förändringar och ekonomiska utmaningar. I detta inlägg kommer jag att dyka i finska och svenska pensionssystemen för att bättre förstå hur de utvecklats, hur ser det ut för min åldersgrupp och hur mycket betalar vi varje månad, år i pensionsavgifter.
Pensionsavgifter i Finland och Sverige
I Finland står arbetstagaren för en del av pensionen, med andra ord dras pensionen från bruttolönen vilket minskar på konsumtionskraften idag. Tabellen nedan visar fördelningen av pensionsavgifter mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. I Finland betalar arbetstagaren 7,15% av sin bruttolön till sin framtida pension medan arbetsgivaren står för resterande andel.
I Sverige betalar arbetstagaren en pensionsavgift på 7% av lönen och ingår i preliminärskatten man betalar. Arbetsgivaren står för 10,21% av arbetstagarens lön i pensionsavgift. I Sverige är därmed pensionsavgiften 17,21% som betalas vilket tydligt är en mindre del än vad som betalas i Finland. Arbetstagarens andel även om marginellt lägre i Sverige har en stor inverkan på ekonomin i sin helhet, det är ju inte frågan om en person utan alla arbetstagare i samhället som har en lite större summa att konsumera vilket bidrar med positiv effekt på ekonomin.
Man kan ställa sig frågan varför pensionsavgiften är högre i Finland än i Sverige och svaret kommer vi att få snart (titta på procentuella inbetalningen i pensionssystemet nedan, har tyvärr inte hittat liknande information för Sverige).
Både Finland och Sverige har välutvecklade pensionssystem som bygger på en kombination av offentliga och privata pensioner. I Finland administreras pensionssystemet av FPA (Försäkrings- och pensionsanstalten), medan det i Sverige sköts av Pensionsmyndigheten och privata pensionsförsäkringsbolag. I Finland finns det ett trepelarssystem bestående av en allmän pension, en tjänstepension och en frivillig privat pension. I Sverige är pensionssystemet uppdelat i en allmän pension, en tjänstepension och en privat pension.
Förändringar i pensionsåldrar
Både Finland och Sverige har sett en ökning av pensionsåldern under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på den ökande medellivslängden och behovet av att finansiera pensioner under en längre tid. I Finland har den officiella pensionsåldern höjts från 65 år till 65,5 år och är på väg att gradvis ökas till 67 år. I Sverige har den officiella pensionsåldern höjts från 65 år till 66 år och planeras att stiga till 67 år.
Pensionsåldern har dock som i många länder
stigit och mellan 2026-2029 är pensionsåldern i Sverige 67 år medan för
min åldersgrupp (född 1984-1996 ligger den på 69 år). I Finland
skulle min lägsta möjliga pensionsålder vara 67 år och 9 månader
motsvarande 66 år i Sverige enligt dagens information. Även om pensionsåldern inte är fastspikad
kan man konstatera att arbetslivet förlängs hela tiden men ändringarna
har kommit något långsamt och kanske sent i vissa fall. I Finland har
man också bundit pensionsåldern till förväntade livslängden vilket kan
betyda att vissa år stiger pensionsåldern för att sedan falla andra år.
Mycket beror på hur länge vi tänker leva eller hålls i liv.
Räkna din förväntade och tidigaste pensionsålder i Finland
Förändringar i pensionsålder har lett till debatter och diskussioner kring huruvida det är rimligt att arbeta längre innan man går i pension. Vissa menar att det är nödvändigt för att hålla pensionssystemen hållbara i ljuset av den åldrande befolkningen och ökade kostnader för pensioner. Å andra sidan hävdar andra att det är orättvist att tvinga äldre arbetstagare att fortsätta arbeta längre, särskilt med tanke på att vissa yrken kan vara fysiskt krävande. Motiveringarna i sig är giltiga men man har inte ställt sig frågan om en person som gjort fysiskt arbete kund flytta till ett kontorsjobb mot slutet av arbetslivet vilket skulle kunna öka antalet år i arbetslivet. Frågan om omskolning etc blir då en faktor som inte borde skapa problem givet individen är villig att lära sig något (lite som grundskolan, tvingande och delvis nyttigt för individen och samhället).
Generationella dilemman
De höjda pensionsåldrarna har också gett upphov till generationella dilemman. Många unga människor oroar sig för att de inte kommer att kunna njuta av samma förmåner som äldre generationer när de når pensionsåldern. De fruktar att de kommer att behöva arbeta längre och att pensionerna inte kommer att vara tillräckligt generösa för att täcka deras behov.
Samtidigt känner äldre människor oro över att deras pensioner kanske inte är tillräckligt höga för att täcka deras kostnader under pensioneringen, särskilt med tanke på den ökade livslängden och eventuella hälsoproblem som kan uppstå med stigande ålder.
Dessa generationella dilemman har fört med sig en diskussion om rättvisa och solidaritet mellan olika åldersgrupper. Det finns en ökad medvetenhet om behovet av att balansera behoven och intressena hos både äldre och yngre generationer för att säkerställa ett hållbart och rättvist pensionssystem.
Dilemmat man inte vill medge är att speciellt i Finland har äldre personer betalat förhållandevis lite i pensionsavgifter jämfört med dagens läge. På 60-talet betalade man 5% för att gradvis stiga till dagens nivå. Med andra ord har man underfinansierat pensionssystemet i cirka 40 år och fakturan betalas idag av personer i arbetslivet. Om vi kan medge detta kan vi också korrigera framtida utmaningar i pensionssystemet. Då ska man också komma ihåg att man sedan 90-talet vetat att nativiteten i Finland varit väldigt låg och därmed inte finns matematiskt tillräckligt med personer som finansierar systemet när babyboomers pensionerar sig.
Grafen nedan visar pensionsavgiften som betalats i Finland, vi sera att förs kring år 2000 höjde man radikalt avgiften för att finansiera en stor del av ackumulerade underskottet.
Man kan också ställa sig frågan om Finlands pensionssystem med några stora pensionsbolag är effektivt eller om man borde sätta ett tak på vad kostander max får vara i förhållande till förvaltat kapital? Ska finska pensionsbolag erbjuda och marknadsföra tjänster mellan himmel och jord eller borde de enbart fokusera på att förvalta pensionskapitalet på bästa sätt?
Slutsats
Pensionssystemen i Finland och Sverige har genomgått betydande förändringar under de senaste årtiondena för att anpassa sig till demografiska förändringar och ekonomiska utmaningar. Höjda pensionsåldrar har lett till diskussioner och dilemman mellan olika generationer om rättvisa och solidaritet. Det är viktigt att fortsätta att diskutera och utveckla pensionssystemen för att säkerställa att de är hållbara och rättvisa för alla medborgare, oavsett ålder.
Finland har 1,6 miljoner pensionärer och en befolkning på 5,6 miljoner, med andra ord är 28,6% av befolkningen pensionärer och andelen kommer att öka om inte nativiteten eller inflyttningen ökar. Om Finland vill undvika en försämrad framtid för kommande generationer borde man stöda inflyttningen och försäkra hälsovård och utbildning för kommande generationer.
Samtidigt har Sverige 2,3 miljoner pensionärer och en befolkning på cirka 10,5 miljoner vilket motsvarar en pensionärsandel på 21,8% av befolkningen. Också hög andel men inte lika dramatisk som i Finland. Då ska man beakta att Sverige sett en befolkningstillväxt de senaste 30 åren medan Finland krupit sig framåt till dagens befolkningsmängd (lite som vår BNP utveckling de senaste 14 åren).
Man kan inte direkt jämföra pensionssystemet i Finland och Sverige då de avviker något från varandra. men vad man kan fråga sig är om något fungerar väl i ett annat land, varför inte försöka implementera det i hopp om att förbättra pensionerna och den vägen bidra med bättre säkerhet för kommande generationer.