Skatteflyktingens kommentar om Finland

Finland har under de senaste åren blivit ett land som allt fler ifrågasätter när det gäller det ekonomiska klimatet. Med ständigt höjda skatter, stigande levnadskostnader och en av Europas högsta inkomstskatter har landet blivit en utmanande plats för många medel- och höginkomsttagare. En del väljer att kalla sig "skatteflyktingar" och ser sig om efter bättre alternativ över Östersjön – som till exempel Sverige.

I vissa fall är Finland ett bra alternativ, dock är det för folk som kan nyttja fulländad skatteplanering medan för andra är Finland inget paradis längre.

 Höjda skatter och levnadskostnader i Finland

Under 2023 och 2024 har Finland infört flera skattehöjningar, inklusive ökade inkomstskatter för både medel- och höginkomsttagare samt nya avgifter inom olika sektorer. Samtidigt har levnadskostnaderna – inte minst för bostäder, el och mat – fortsatt att stiga, vilket ytterligare har pressat hushållens ekonomi. Momssatserna har höjts under 2024 och 2025 som sakta men säkert driver upp levnadskostnadern och inte minst höjda bränsleskatter.

Med en toppskattesats som kan nå upp till över 50 procent för höginkomsttagare och en progressiv beskattningsmodell som belastar även medelinkomsttagare kraftigt, upplever många att deras nettolön är för liten i förhållande till deras arbetsinsats och levnadskostnaden.

 Sverige som alternativ

I kontrast till Finland har Sverige under 2025 presenterat flera fördelaktiga ekonomiska reformer. Bland annat har man ökat skatteavdragen för medelinkomsttagare och självständiga näringsidkare, vilket gör att fler kan behålla en större del av sin inkomst. Sveriges marginalskatter är också generellt sett lägre för medelinkomsttagare, och de senaste reformerna syftar till att underlätta sparande och ekonomisk trygghet för hushållen.

Trots att Sverige också har sina ekonomiska utmaningar, inklusive höga priser inom vissa sektorer, ses landet som ett mer gynnsamt alternativ av många finländare. Skattereformerna 2025, som inkluderar ökade avdragsmöjligheter för pensionssparande och boendeutgifter, bidrar till att skapa en stabilare ekonomisk grund för många.

Även om lösningarna inte skapar en förmögenhet för individen det första året kommer det på långsikt att bidra med positiv effekt på hushållen och ekonomin. 

Skatteflykting, en stålt sådan

Fenomenet med ”skatteflyktingar” är inte unikt för Finland, men det växer i takt med att skillnaderna mellan länders skattepolitik blir tydligare. För de som arbetar i internationella företag eller har möjlighet till distansarbete blir det allt mer attraktivt att flytta till ett land där levnadskostnaderna är rimligare och skattesystemet är mindre betungande.

Inte minst har många finska pensionärer flyttat till Spanien, Portugal och Schweiz. Schweiz är dock endast för de med lite större förmögenhet. Främst har flytten berott på skattemässiga skäl men varför inte njuta av varmt klimat och bättre köpkraft i Spanien än att sitta i en liten etta i mörka Finland och knappt kunna betala räkningarna.  

De som anser att man ska stanna i ett land av solidaritetsskäl (du har fått en utbildning och sjukvård som yngre) tillhör ofta en generation som främst upplevt ekonomiska uppgångar. Deras levnadsstandard har förbättrats varje år i snitt och har upplevt ofta en stor ekonomisk revolution i landet där allt blivit bättre. Nu ser många att allt blir sämre, hälsovården är dåligt och kan i många fall orsaka permanenta skador på individer när vård inte får i tid. Skatter höjs men man för allt mindre för dessa pengar gör många frustrerade. Att uppnå samma levnadsstandard som sina föräldrar är nästan omöjligt och landets framtidsutsikter finns ej, ger ingen större orsak för yngre eller äldre att ens stanna i landet. Därför en liten uppmaning till Finland att se över vad är det folk oftast vill ha? Trygghet, bra hälsovård, bra lön (med marginell skatt) och en framtid för kommande generationer är säkert något många är överens om. Dessa punkter kunde Finlands regering tänka på när de gör sina beslut, att öka administrativa lager inom offentliga sektorn löser inte dessa utmaningar, de förorsakar dem då pengarna tar slut för snabb. 

Sverige har sina utmaningar, organiserad brottslighet, ett brustet skolsystem (orsakat delvis av försäldrarna som inte vågar medge att de är problemet) och oro om framtiden. Dessa utmaningar är faktiskt små när man jämför med Finland och det finns några orsaker till det. Första är att Finland är långt skuldsatt och takten är ohållbar (ökad skattepress på kommande generationer), andra är finska hälsovården har skurits ner till en nivå där man inte är garanterad vård (officiellt är man garanterad vård men verkligheten stämmer inte överens med varumärket man vill marknadsföra), trejdje är beskattningen (verkliga beskattningen idag som är skillnaden mellan arbetarens bruttolön och nettolön) är för hög och det inkluderar pensionsavgifterna på 25% som tas från dagens arbetstagare. 

Anmärkningsvärd skillnad är att arbetsgivaravgifter är högre i Sverige (31,42%, 2024) än i Finland (20,1%, 2024 med normal inkomstgräns för anställda). Det beror på att i Finland stör arbetstagaren för en del av arbetsgivaravgifterna vilket inte sker i Sverige till samma utsträckning. Konstigt nog har Sverige högre bolagsskatt (finska samfundsskatten) på 20,6% medan Finland har 20%. Trots detta har finska ekonomin svårt att köra igång. Så några små argument varför Finland inte är attraktivt och framtidsutsikterna inte ser ljusa ut om inte man korrigerar fundamentala problemen.

Slutsatser

Medan Finland fortsatt brottas med sina ekonomiska utmaningar, ser många på Sverige som ett föredöme när det gäller att balansera skatter och ekonomisk frihet. Inte minst har hushållens förmögenhet och levnadsstandard ökat i Sverige samtidigt som den stått stilla i Finland. De finska beslutsfattarna står inför en svår uppgift – att skapa ett mer konkurrenskraftigt skattesystem utan att kompromissa med landets välfärd. Om detta inte sker riskerar Finland att förlora fler medborgare till sina grannländer och fortsätta sin ekonomiska nedåtspiral.

Recession indikatorn säger "ja" andra säger "nej", vem har rätt?

 Den omvända räntekurvan är som när du kommer till en fest och alla står på huvudet – det är oväntat, förvirrande och får dig att undra om du kanske missat något viktigt. I finansvärlden handlar det om att räntan på kortfristiga obligationer, som den 3-månaders amerikanska statsobligationen, är högre än räntan på långfristiga obligationer, som den 10-åriga amerikanska statsobligationen. Och precis som när man får sitt kaffe i fel storlek på morgonen, signalerar detta något potentiellt störande för marknaden. Vanligtvis betyder detta att en recession kan vara på väg, och det är inte alltid så roligt att tänka på.

För att förstå varför detta är så allvarligt (men samtidigt lite underhållande, om man gillar kaos i ekonomin), måste vi ta en närmare titt på varför räntekurvor är som de är, vad som får dem att vända på sig själva och vad som händer när de gör det.

Vad är en räntekurva?

Tänk på räntekurvan som en graf över olika räntor beroende på hur lång tid du lånar ut pengar. En normal räntekurva är som en fin, uppåtstigande backe – långfristiga räntor är högre än kortfristiga, eftersom investerare vill ha mer betalt för att låna ut sina pengar under längre perioder. Lite som att du får mer betalt för att låna ut din bil under en vecka än om du bara lånar ut den för några timmar.

Men ibland händer det att denna backe inte ser ut som en backe alls – den ser mer ut som en dal. När den kortfristiga räntan på 3 månader är högre än den långfristiga räntan på 10 år, får vi en inverterad räntekurva. Det är som att åka i en bil som går baklänges – du vet att något inte står rätt till, men du kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Vad orsakar inversa avkastningar?

Så varför händer detta då? Varför bestämmer sig marknaden för att åka baklänges på räntekurvans berg-och-dalbana?

1. Förväntningar om framtida räntesänkningar: Om marknaden tror att Federal Reserve kommer att sänka räntorna för att hålla igång ekonomin under en lågkonjunktur, kan långfristiga räntor sjunka. Samtidigt kan kortfristiga räntor vara höga om alla plötsligt tror att de måste höja räntorna snabbt. Det är lite som att tro att du behöver köpa fler paraplyer för att förbereda dig för stormen, men också köpa solkräm eftersom du kanske vill vara på den säkra sidan. En paradox som får investerare att klia sig i huvudet.

2. Ekonomisk osäkerhet: Om det finns oro för en lågkonjunktur, flockas investerare till långfristiga statsobligationer, som om de försöker gömma sig under sitt ekonomiska paraply. Det gör att räntorna på dessa obligationer sjunker eftersom efterfrågan ökar. Samtidigt behåller kortfristiga obligationer sina räntor på en högre nivå, eftersom folk inte riktigt är säkra på när stormen kommer – men de vill i alla fall ha sina pengar tillbaka snabbare.

3. Inflationförväntningar: Om marknaden förväntar sig att inflationen ska sjunka kan långfristiga räntor falla. Tänk dig att folk helt plötsligt inser att räntorna på deras lån blir billigare för varje år som går, eftersom ingen förväntar sig att priserna ska stiga. På kort sikt är det som en rabattkupong – men på lång sikt, inte så mycket. Marknaden blir förvirrad, och därför går räntorna åt olika håll.

 

Länk till FRED för uppföljning av grafen.

Implikationer av omvända räntekurvor på marknaden

När vi ser att räntekurvan inverteras kan vi vänta oss en rad spännande (eller kanske inte så spännande) effekter på marknaden. Här är några möjliga scenarier:

1. Recessionens signal: En inverterad räntekurva är som ett varningsljus på din bil – om den börjar lysa, betyder det att något kan vara fel med motorn. Historiskt har en inverterad räntekurva ofta förebådat en recession. Så om du ser den där 3-månadersräntan flirta med 10-årsräntan, kan det vara dags att sätta på sig säkerhetsbältet för en ekonomisk nedgång. Om vi ska vara ärliga, är recessioner inte direkt något man längtar efter, som en dålig dejt som bara aldrig tar slut.

2. Börsens påverkan: När marknaderna hör talas om en inverterad räntekurva kan de börja svettas som om de sprungit ett maraton i 40-gradig värme. Investerare kanske börjar sälja aktier och slå sig ned på tryggare investeringar som statsobligationer eller guld. Vad händer när alla springer åt samma håll? Jo, det blir ofta en ordentlig nedgång på aktiemarknaderna, där alla försöker rädda sina pengar – ibland kanske lite för sent.

3. Kreditmarknader och bankernas låneaktivitet: Här kommer det roliga (eller inte så roliga) – när den korta räntan är högre än den långa, får banker mindre marginal på sina lån. Och om bankerna inte kan tjäna pengar på att låna ut till kunder, börjar de bli mer benägna att hålla sig på sina extratydliga regler. Detta kan leda till en stramare kreditmarknad, vilket betyder att det blir svårare att få lån – inte alls kul om du var ute efter att köpa ett hus eller starta ett företag.

4. Centralbankens åtgärder: När den inverterade räntekurvan börjar skrika varning, brukar centralbankerna få bråttom att göra något åt saken. De kan sänka räntorna för att stimulera ekonomin, men det är som att försöka stoppa en översvämning med en tesked – ibland är det för sent. Om det var bra för att mildra recessionen på kort sikt, kan det på lång sikt skapa ännu mer osäkerhet, vilket gör att marknaderna fortsätter att vara skakiga.

 Frågan är då om det blir en recession eller nedgång på marknaden eller inte, spekulanter finns åt båda hållen och historiskt har det alltid blivit en nedgång. Om de blir en nedgång kan det ta en tid förrän marknaden börjar gå ner. I många fall tar det kring 6 - 24 månader förrän marknaden vänder ner vilket i detta fall innebär mellan maj 2025 och december 2027 givet att indikatorn har rätt.

Slutsats

Omvända räntekurvor, särskilt när den 3-månaders räntan är högre än den 10-åriga räntan, är som att upptäcka att ditt kaffe är kallt efter att du har tagit en klunk – inte särskilt trevligt och definitivt inte vad du förväntade dig. Det signalerar att marknaden kanske ser en ekonomisk nedgång på horisonten. Och som alltid när ekonomin börjar göra konster som ingen förväntar sig, är det en påminnelse om att vara förberedd på både upp- och nedgångar. I en värld av osäkerhet är en inverterad räntekurva bara en påminnelse om att aldrig ta marknaderna för givet.

Nvidia / AI och stora förhoppningar som blir en flopp

 AI revolutionens favoritbarn, Nvidia har ett marknadsvärde över 3 000 miljarder dollar, högre marknadsvärde än Apple och andra största bolaget på jorden till marknadsvärdet efter Microsoft. Nvidias aktie har stigit över 150% under 2024 och inget kan stoppa bolaget från att ta över hela världen. Eller kanske något kan stoppa bolaget, en AI bubbla som spricker likt IT- bubblan eller bostadsbubblan i USA? En stor skillnad är att dessa chip bolag gör långt positiva resultat till skillnad från .com bubblan då bolag inte nådde ett positivt resultat.

Syftet är att kritiskt granska Nvidias marknadsvärde idag, hur marknaden ser ut och lyfta fram den kritik som man borde beakta om man tycker att Nvidia är för lågt värderad. 

Bakgrund

AI boomen drog igång 2023 med hjälp av Chat GPT (lanserades november 2022), sen dess har bolag investerat stora summor i AI. Inte minst Microsoft som köpt sig in i OpenAI (utvecklaren av Chat GPT) och andra bolag som börjat investera i AI. Vad många glömt är att AI är ett brett område, många av AIs områden har existerat långt över 10 år redan. Machine learning t.ex. har funnit väldigt länge och utnyttjats inom många områden i affärslivet, dock har man inte kallat det AI utan automatisering av arbetsmoment. AI typer är bland annat:

• Speach recognition
  
• Machine learning
  
• Deep learning
  
• Virtual representatives
• Natural language
• Decision management
• Biometrics

Vad har allt detta med Nvidia att göra? Enkelt, Nvidia tillverkar komponenter till datorer och annan elektronik vi använder i vardagen. Främst deras chip som ger datorn sin grafiska process kapacitet (GPU i datorns tekniska beskrivning). Chipen de tillverkar ska nu vara snabbare, bättre och effektivare än alla tidigare, de ska också har kapacitet att tänka längre och bättre än tidigare då de endast följed specifika kommandon. 

Nvidia gjorde sin succe just med grafiska kort, de var designade för dator spel och högt uppskattade. Kort fattat bäst i sin klass för en tid. Idag är deras chip hjälpsamma för AI uppgifter, chipen kan tydligen fungera likt människans hjärna i att tänka och lösa olika utmaningar, med en skillnad, kapaciteten är inte lika begränsad som vår hjärna.Nvidia är också på en marknad som har ett begränsat antal producenter, något som ger dem en möjlighet att prissätta sina produkter högt tillsammans med konkurrenterna (dock risk för "tacit collusion" en form av omedveten kartell verksamhet).

Nvidia idag

Idag värderas Nvidia till världens andra största bolag med marknadsvärdet, 3 000 miljarder dollar och varit en av de främst bidragande bolagen till att S&P 500 och NASDAQ indexen stigit kraftigt ett tag.

Varför lyfta fram kritik mot Nvidia, enkelt sagt måste bolaget dominera hela AI marknaden för att motivera dagens värde. Då kanske man tänker att dagens aktiekurs reflekterar marknadens förväntningar på bolagets framtida kassaflöden. Det är korrekt enligt finansiell teori (och DFC modellen) men finansiell teori är en teori som baserats på historiska observationer och framtiden är alltid svår att förutse. 

Idag har Nvidia en bruttomarginal på 73%, rörelsemarginal på 54% och nettomarginal på 49% (2023 bokslut, bokslutsdatumet är sista januari 2024). Inga dåliga marginaler och utvecklingen har varit positiv på årsbasis, bruttomarginalen, rörelsemarginalen och nettomarginalen har ökat sedan 2023 och 2022.  Dock är jämförelseåren något dåliga att använda drivet av corona, komponent brister och allt annat trevligt som hände under dessa år. Tittar man på Q1 2024 jämförts med Q1 2023 har omsättningen ökat 262%, bruttomarginalen ökat till 78%, rörelsemarginalen  till 65% och nettomarginalen till 57% (alla bättre än 2023, dock ett svagt jämförelse år). 

Eget kapital per bokslutet var 17,23 USD per aktie och 19,74 USD per aktie för Q1 2024, ger P/B siffran 71 per bokslutet och 62 för första kvartalet 2024. Nvidia är inte överskuldsatt utan har en god solvensgrad så från det perspektivet inga oroligheter.

P/E siffran ligger på 102 per bokslutet och 72 per rullande 12 månader. Vad man måste beakta är att Nvidia har köpt tillbaka egna aktier från marknaden för 9,7 miljarder dollar per bokslutet 31 januari 2024 och 8 miljarder under Q1 2024. Detta håller uppe bolagets marknadsvärde men är något oroväckande om ej styrelsen och ledningen vet något som marknaden inte vet. Intressant är att Nvidia inte separerar egna aktier i balansräkningen utan endas i specifikationen av eget kapital. Avviker från de flesta noterade bolagen som separerar egna aktier genast i balansräkningen. 

För att P/E siffran skall sjunka till lite rimligare nivå, säger 30, måste Nvidia öka sitt rullande 12 månaders resultat 2,4 gånger, till omkring 40,81 USD per aktie. Kan krävas en del, men om man samtidigt köper egna aktier så är det inte omöjligt (dock minskar egna kapitalet i bolaget). Givet marginalerna hålls på samam nivå innebär det att bolagets omsättning utvecklas från cirka 80 miljarder till 191 miljarder för att uppnå resultat per aktie. Baserat på Q1 2024 omsättningen betyder det en ytterligare 80% tillväxt i omsättningen de närmaste åren.Stora tillväxt förväntningar och något jag är skeptisk till.

Per bokslutet sista januari 2024 kan estimeras att bolaget har cirka 80% av GPU marknaden, med andra ord har de nästan monopol på marknaden (lite som Microsoft). Det finns otroliga tillväxt förväntningar på GPU marknaden, en tillväxt på över 30% per år förväntas vilket låter kraftigt och frågan är om det är sannolikt och rimligt. Det får man själv avgöra men jag finner inte det sannolikt och rimligt. Problemet är att när något blir populärt så har vi tendensen av att skruva upp förväntningarna utan att tänka på om det är sannolikt och rimligt. 

Intressant med Nvidia är att de investerat stora summor i utveckling och här kommer en stor skillnad, Nvidia har skapat cirka 0,62 USD per investerad dollar medan branschen allmännt skapar 1,15USD per investerad dollar. Detta är relevant, för om man inte kan skapar mera omsättning eller samma som investerad kommer man att se ett negativt utfall på långsikt. Nu är vi inne på NPV (net present value) som är relevant då man investerar vare sig i nya anläggningar eller i tekonologi (verktyg etc). Nvidia har investerat väldigt mycket de senaste åren och det kan vara en orsak varför de vuxit snabbare än några andra konkurrenter samt varför de ligger steget före. Med andra ord har Nvidia gjort smarta investeringar dock måste omsättningen ökat signifikant för att betala tillbaka alla investeringar. Om detta inte sker med en god marginal är det många som kommer att bli besvikna.

Branschen har dock sina sykler, ibland går det upp och ibland ner. Om det nu går upp innebär det också att det vid något skede går ner (något finansiell teori sällan klarat av att beakta då man inte förstått att ett bolag kan inte bli större än hela globala marknaden).

Det positiva med Nvidia är att de gör ett positivt resultat, med andra ord bränner bolaget inte ägarnas pengar utan bidrar med positiv utveckling för ägarna. Priset idag kanske reflekterar mera FOMO (fear of missing out) än trovärdig framtida utveckling, något som är svårt att acceptera.

AI

 Ordet AI får människor att bli galna idag, allt med AI motsvarar det man tidigare kallade .com, ordet har blivit en hype om att vi som människor inte längre behöver jobba utan pengar rullar in på kontot och vi kan ligga på stranden med en piña colada. Om detta händer har vi nog inte en drink i handen utan är arbetslösa och undrar hur vi ska betala fakturorna. Den utopiska världen kommer inte om inte vi ändrar på samhället och eliminerar politiska konflikter, då kan vi uppnå denna utopi. Om man tror att AI kan sköta ens jobb innebär det att man inte längre kan skapa nytta, kan man inte skapa nytta övergår man kort sagt till en börda. En börda är en som inte bidrar till samhället eller männskligheten på ett eller annat sätt och månne inte AI vid något skede konstaterar detta. Undrar vad resultatet av det blir.

Allt med AI är inte farligt eller dåligt, den hjälper till med text formatering och mycket annat. Ett verktyg som gör oss effektivare. Inte minst finns det massor av människor som beskriver hur man utan att göra något kan outsourca sina arbetsuppgifter till AI eller bli miljonär på att AI gör allt för en. Låter något bekant...

En dyster framtid

Behöver vi vara oroliga över AI, arbetslöshet, krig och andra faktorer. Det beror på, de som utvecklar AI är de som har vår framtiden i sina händer. Om de gör dramatiska fel kommer vi alla att betala notan, därför har de ett stort ansvar och man hoppas på att någonstans i koden finns skrivet att AI inte får skada människor som i så många filmer och debatter nämnts. 

För en del av oss kommer AI att begränsa vår framtid, vi måste troligen omskola oss och lära oss nytt för att betala räkningarna. För andra är det en ljusare framtid med potentiella väl avlönade arbetsuppgifter. Nvidia är bara en dela av detta och frågan om bolaget är väldigt högt värderat kan man väl konstatera att ja, om man vill tro på att framtiden är så ljus som de påstår får man ta risken men det kan slå tillbaka och hårt. 

En fråga att ställa sig är om Nvidia kommer att äga hela AI chip marknaden eller kommer det upp andra bolag som tar Nvidias framtida marknadsandelar? Kommer det nya bolag drivet av lukrativa marginaler som pressar ned priserna och sänker Nvidias marginaler? 

Igår är histroia, idag är nutid och imorgon är ett mysterium, det blir intressant att sitta på sidan och titta hur Nividias framtid utvecklas men risken är jag inte villig att ta. Är du villig att ta den risken?

 

Pension och Pensionssparande: Generationers dilemma

 Pensionen och pensionssparandet är långt borta för många medan för andra är det en besvikelse varje månad när man ser hur liten summa som kommer på kontot. Inte minst att det tar omkring 22,7 år aktivt arbetande för att uppnå en pension som motsvarar en pension med noll arbetsdagar (Kauppalehti länk).

Pensionssystemen i Finland och Sverige har genomgått betydande förändringar under de senaste decennierna för att anpassa sig till demografiska förändringar och ekonomiska utmaningar. I detta inlägg kommer jag att dyka i finska och svenska pensionssystemen för att bättre förstå hur de utvecklats, hur ser det ut för min åldersgrupp och hur mycket betalar vi varje månad, år i pensionsavgifter.

Pensionsavgifter i Finland och Sverige

I Finland står arbetstagaren för en del av pensionen, med andra ord dras pensionen från bruttolönen vilket minskar på konsumtionskraften idag. Tabellen nedan visar fördelningen av pensionsavgifter mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. I Finland betalar arbetstagaren 7,15% av sin bruttolön till sin framtida pension medan arbetsgivaren står för resterande andel.

I Sverige betalar arbetstagaren en pensionsavgift på 7% av lönen och ingår i preliminärskatten man betalar. Arbetsgivaren står för 10,21% av arbetstagarens lön i pensionsavgift. I Sverige är därmed pensionsavgiften 17,21% som betalas vilket tydligt är en mindre del än vad som betalas i Finland. Arbetstagarens andel även om marginellt lägre i Sverige har en stor inverkan på ekonomin i sin helhet, det är ju inte frågan om en person utan alla arbetstagare i samhället som har en lite större summa att konsumera vilket bidrar med positiv effekt på ekonomin.

Man kan ställa sig frågan varför pensionsavgiften är högre i Finland än i Sverige och svaret kommer vi att få snart (titta på procentuella inbetalningen i pensionssystemet nedan, har tyvärr inte hittat liknande information för Sverige).

Både Finland och Sverige har välutvecklade pensionssystem som bygger på en kombination av offentliga och privata pensioner. I Finland administreras pensionssystemet av FPA (Försäkrings- och pensionsanstalten), medan det i Sverige sköts av Pensionsmyndigheten och privata pensionsförsäkringsbolag. I Finland finns det ett trepelarssystem bestående av en allmän pension, en tjänstepension och en frivillig privat pension. I Sverige är pensionssystemet uppdelat i en allmän pension, en tjänstepension och en privat pension.

Förändringar i pensionsåldrar

Både Finland och Sverige har sett en ökning av pensionsåldern under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på den ökande medellivslängden och behovet av att finansiera pensioner under en längre tid. I Finland har den officiella pensionsåldern höjts från 65 år till 65,5 år och är på väg att gradvis ökas till 67 år. I Sverige har den officiella pensionsåldern höjts från 65 år till 66 år och planeras att stiga till 67 år.

Pensionsåldern har dock som i många länder stigit och mellan 2026-2029 är pensionsåldern i Sverige 67 år medan för min åldersgrupp (född 1984-1996 ligger den på 69 år). I Finland skulle min lägsta möjliga pensionsålder vara 67 år och 9 månader motsvarande 66 år i Sverige enligt dagens information. Även om pensionsåldern inte är fastspikad kan man konstatera att arbetslivet förlängs hela tiden men ändringarna har kommit något långsamt och kanske sent i vissa fall. I Finland har man också bundit pensionsåldern till förväntade livslängden vilket kan betyda att vissa år stiger pensionsåldern för att sedan falla andra år. Mycket beror på hur länge vi tänker leva eller hålls i liv. 

Räkna din förväntade och tidigaste pensionsålder i Finland

Förändringar i pensionsålder har lett till debatter och diskussioner kring huruvida det är rimligt att arbeta längre innan man går i pension. Vissa menar att det är nödvändigt för att hålla pensionssystemen hållbara i ljuset av den åldrande befolkningen och ökade kostnader för pensioner. Å andra sidan hävdar andra att det är orättvist att tvinga äldre arbetstagare att fortsätta arbeta längre, särskilt med tanke på att vissa yrken kan vara fysiskt krävande. Motiveringarna i sig är giltiga men man har inte ställt sig frågan om en person som gjort fysiskt arbete kund flytta till ett kontorsjobb mot slutet av arbetslivet vilket skulle kunna öka antalet år i arbetslivet. Frågan om omskolning etc blir då en faktor som inte borde skapa problem givet individen är villig att lära sig något (lite som grundskolan, tvingande och delvis nyttigt för individen och samhället).

Generationella dilemman

De höjda pensionsåldrarna har också gett upphov till generationella dilemman. Många unga människor oroar sig för att de inte kommer att kunna njuta av samma förmåner som äldre generationer när de når pensionsåldern. De fruktar att de kommer att behöva arbeta längre och att pensionerna inte kommer att vara tillräckligt generösa för att täcka deras behov.

Samtidigt känner äldre människor oro över att deras pensioner kanske inte är tillräckligt höga för att täcka deras kostnader under pensioneringen, särskilt med tanke på den ökade livslängden och eventuella hälsoproblem som kan uppstå med stigande ålder.

Dessa generationella dilemman har fört med sig en diskussion om rättvisa och solidaritet mellan olika åldersgrupper. Det finns en ökad medvetenhet om behovet av att balansera behoven och intressena hos både äldre och yngre generationer för att säkerställa ett hållbart och rättvist pensionssystem.

Dilemmat man inte vill medge är att speciellt i Finland har äldre personer betalat förhållandevis lite i pensionsavgifter jämfört med dagens läge. På 60-talet betalade man 5% för att gradvis stiga till dagens nivå. Med andra ord har man underfinansierat pensionssystemet i cirka 40 år och fakturan betalas idag av personer i arbetslivet. Om vi kan medge detta kan vi också korrigera framtida utmaningar i pensionssystemet. Då ska man också komma ihåg att man sedan 90-talet vetat att nativiteten i Finland varit väldigt låg och därmed inte finns matematiskt tillräckligt med personer som finansierar systemet när babyboomers pensionerar sig. 

Grafen nedan visar pensionsavgiften som betalats i Finland, vi sera att förs kring år 2000 höjde man radikalt avgiften för att finansiera en stor del av ackumulerade underskottet. 

 

Man kan också ställa sig frågan om Finlands pensionssystem med några stora pensionsbolag är effektivt eller om man borde sätta ett tak på vad kostander max får vara i förhållande till förvaltat kapital? Ska finska pensionsbolag erbjuda och marknadsföra tjänster mellan himmel och jord eller borde de enbart fokusera på att förvalta pensionskapitalet på bästa sätt? 

Slutsats

Pensionssystemen i Finland och Sverige har genomgått betydande förändringar under de senaste årtiondena för att anpassa sig till demografiska förändringar och ekonomiska utmaningar. Höjda pensionsåldrar har lett till diskussioner och dilemman mellan olika generationer om rättvisa och solidaritet. Det är viktigt att fortsätta att diskutera och utveckla pensionssystemen för att säkerställa att de är hållbara och rättvisa för alla medborgare, oavsett ålder.

Finland har 1,6 miljoner pensionärer och en befolkning på 5,6 miljoner, med andra ord är 28,6% av befolkningen pensionärer och andelen kommer att öka om inte nativiteten eller inflyttningen ökar. Om Finland vill undvika en försämrad framtid för kommande generationer borde man stöda inflyttningen och försäkra hälsovård och utbildning för kommande generationer.  

Samtidigt har Sverige 2,3 miljoner pensionärer och en befolkning på cirka 10,5 miljoner vilket motsvarar en pensionärsandel på 21,8% av befolkningen. Också hög andel men inte lika dramatisk som i Finland. Då ska man beakta att Sverige sett en befolkningstillväxt de senaste 30 åren medan Finland krupit sig framåt till dagens befolkningsmängd (lite som vår BNP utveckling de senaste 14 åren).

Man kan inte direkt jämföra pensionssystemet i Finland och Sverige då de avviker något från varandra. men vad man kan fråga sig är om något fungerar väl i ett annat land, varför inte försöka implementera det i hopp om att förbättra pensionerna och den vägen bidra med bättre säkerhet för kommande generationer.